Situationen för VVBGC:s fyraåriga syntesgasprojekt

Sammanfattning

VVBGC, E.ON, AGA och ett portugisiskt företag har sedan förra året fört samtal för att undersöka möjligheterna att få till stånd ett utvecklingssamarbete vid VVBGC:s unika förgasningsanläggning i Värnamo för att demonstrera tillverkningen av förnyelsebara bränslen för transportsektorn, SNG/biogas, grön el, etc. Till anläggningen, som skulle kunna bli ett svenskt utvecklings- och demonstrationscentrum för förgasnings- och närliggande processer, har sökts statligt stöd för den ombyggnad som krävs och industriparterna för nu diskussioner för att fastlägga förutsättningar för ett teknikutvecklingssamarbete i anläggningen. Industrin förväntas satsa drygt 100 miljoner kr i ett utvecklingsprogram och presentera en plan för hur resultaten från utvecklingsarbetet skulle kunna exploateras.

Vattenfall har nyligen påbörjat en egen studie för att utvärdera ett eventuellt deltagande i projektet och medverkar nu i de samtal som förs för att definiera projektet och fördela ansvaret.

Energimyndigheten beslutade i december 2009 att bevilja VVBGC 25 miljoner kr för den fortsatta projekteringen av ombyggnaden. Detta arbete pågår parallellt med parternas diskussioner. Målet är att anläggningen ska vara flexibel med möjligheter att demonstrera processer av skilda slag för att omvandla fasta biobränslen till gasformiga energibärare med sikte på flera olika produkter till exempel syntesgas, metan/biogas, DME, FT-diesel, grön el och väte.

Efter sommaren 2010 förväntas förberedelsearbetet vara klart, och Energimyndigheten och de deltagande företagens styrelser kunna fatta beslut om projektets genomförande.

Bakgrund och nuläge

EU och flera enskilda länder har satt upp ambitiösa mål för en ökad användning av biomassa. Ett antal lovande tekniker har tagits fram i förindustriell laboratorieskala eller pilotskala, men gemensamt för dessa är att de behöver verifieras och visas i större skala innan kommersiella fabriker kan byggas.

Svenska staten äger indirekt genom Linnéuniversitetets holdingbolag VVBGC AB (Växjö Värnamo Biomass Gasification Centre AB), som äger den anläggning i Värnamo som är aktuell för utvecklingsarbetet inom ramen för detta projekt. Denna är av lämplig storlek, 18 MW, för sådana demonstrationer. Anläggningen byggdes på 1990-talet av Sydkraft, som där framgångsrikt drev ett utvecklingsprojekt med sikte på kraftvärmeproduktion baserat på förgasning av fasta biobränslen.

Runt år 2000 lades anläggningen i malpåse. Sedan dess har olika industrigrupperingar utfört förstudier angående produktion av en mängd olika förgasningsbaserade produkter genom förgasning av olika former av fasta biobränslen. Det är dock först på senare tid, med ökad efterfrågan på gröna drivmedel och grön el, utvecklingen av nya tekniker eller optimering av äldre, som det finns utsikter för en lönsam storskalig produktion och därmed har intresset ökat.

Svenska staten, genom Energimyndigheten, har redan från början stött projekten och vill att anläggningen, som är unik i sitt slag, ska ingå i den svenska forskningsinfrastrukturen som ett centrum för forskning, demonstration och utbildning inom området förgasning av biomassa och för närliggande processer för biobränslen och för gasanvändning. Kostnaden för den om- och tillbyggnad som krävs är ca 250 miljoner kr (motsvarande omkring en tredjedel av kostnaden för att bygga en ny anläggning). Industrins andel är planerad till 120 miljoner kr i det fyråriga projektet på totalt 450 miljoner kronor.

E.ON, AGA, och ett portugisiskt företag uttalade för drygt ett år sedan ett intresse av att driva projektet med sikte på att demonstrera framställningen av en syntesgas lämplig för vidareförädling till biogas respektive FT-diesel. Runt årsskiftet 2009/2010 erbjöds Vattenfall att deltaga i projektet och företaget undersöker nu om ett deltagande från deras sida skulle kunna vara av intresse för att påskynda utvecklingen av en teknik som företaget nyligen självt utvecklat och demonstrerat i pilotskala. Denna utvärdering pågår samtidigt som Vattenfall erbjudits att delta i de samtal som pågår mellan övriga parter.

Det finns härutöver ytterligare ett antal företag som överväger ett deltaga. Somliga av dessa företag kan ha intresse av att utveckla teknik för framställning av likartade, men inte helt identiska slutprodukter.

Den gemensamma faktorn för alla intressenter är förgasning av biomassa i en energieffektiv process till en gasformig energibärare, en syntesgas, vars sammansättning kan varieras beroende på vilka krav som slutprodukten ställer.

Fördelen med VVBGC:s anläggning är att den redan finns på plats, att den är tillräckligt stor för att resultaten i projektet skulle kunna ligga till grund för projekteringen av kommersiella anläggningar, men ändå så pass liten, att driftkostnaderna under demonstrationer och försök blir relativt låga och slutligen att anläggningen går att modifiera till en kostnad som vida understiger andra alternativ, exempelvis en ny anläggning på annan plats.

Planen är att anläggningen ska vara mycket flexibel för att därmed kunna tillgodose varierande behov av gas med full kapacitet och/eller i sidoströmmar. Nya komponenter ska kunna testas och optimeras i sidoflöden innan de tillverkas i full skala och sätts in i det fulla flödet i anläggningen. Det finns utrymme på och intill industritomten för anläggningar för vidarebearbetning av gasen och utveckling till säljbara produkter.

Energimyndigheten frisläppte i december 2009 25 miljoner kr av de medel som tidigare hade frysts i väntan på att industrigruppen skulle ha bestämt sig. Frisläppandet av dessa medel möjliggör att projekteringen av om- och tillbyggnaden genomförs parallellt med att industriföretagen slutför förberedelsearbetet och presenterar projektet för sina styrelser för beslut. Därefter kan Energimyndigheten ta slutlig ställning till projektet och dess finansiering.

Ett projekt som ofta sammanblandas med VVBGC:s projekt är EU-projektet CHRISGAS. Det senare, som avslutades i februari 2010 finansierades huvudsakligen av EU och Energimyndigheten. VVBGC var en av tjugotalet partners i CHRISGAS och ursprungligen var avsikten att resultaten från det projektet skulle demonstreras i VVBGC:s anläggning. Av olika anledningar visade detta sig inte möjligt att genomföra inom projektets ram. CHRISGAS avslutades, som sagts, nyligen med en konferens i Växjö efter ett framgångsrikt arbete inom budgetramen och den utsatta tiden.

Sverige har stor expertis inom förgasningsområdet. Till exempel genomförde Studsvik med finansiering av staten pilotförsök (2,5 MW) för syntesgas från fasta biobränslen redan efter andra oljekrisen (1978). Vissa av de tidiga resultaten har moderniserats och verifierats inom CHRISGAS.

Sydkraft, E.ON, Vattenfall och TPS har också drivit utvecklingsprojekt inom området.

I Sverige har regeringen under årens lopp introducerat flera olika stödprogram för miljöprojekt, exempelvis de s k LIP- och KLIMP-programmen. Medel har i stor utsträckning kanaliserats via kommunerna till klimatrelaterade projekt. Den lokala bakgrunden till både CHRISGAS och VVBGC är Växjös strävan att bli en fossilbränslefri kommun, ett arbete som fått stöd från dessa och andra statliga och EU-program och som omfattat åtgärder som:

Erik Rensfelt                                              Lennart Gårdmark